Gotland "away"
Gotland (Gutland på gutniska) är en svensk ö i Östersjön, cirka 90 km från det svenska fastlandet. Gotland är också, tillsammans med de omkringliggande öarna Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön, Östergarnsholm samt flera mindre öar, ett svenskt landskap. Landskapet är även ett eget län, en egen region samt eget stift. Huvudön är till ytan 2 994 km², länet och landskapet är till ytan 3 151,4 km² medan ytan inklusive insjöar är 3 183,7 km² [2].
Under sommaren besöker mängder av turister Gotland, inte minst det världsarvsförklarade Visby, som är öns enda stad.
Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled gut- torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är etymologiskt identiskt med folknamnet goter. Det ursprungliga namnet på ön var Gutland,(a) kutlandi 1000-talet, med runskrift, vilket med latinska bokstäver blir a Gutlandi. På 1300-talet skrevs namnet som Gutland. Förledet betecknar gutar och efterledet är 'land'. Detta kan tolkas som 'område, rike' eller som 'ö'.[3] I såväl svenskt som danskt talspråk assimilerades "tl" till "ll" (jämför med Jutland/Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland.[4]
Dagens svenska namn Gotland med o härrör, likt många andra namn längs Sveriges kuster, från lågtyskan genom a-omljud[4]. Till början av 1920-talet stavades Gotland med två t som Gottland.[5][6]
Gotland är en stark jordbruksbygd. Den agrara sektorn tillsammans med turismen sysselsätter flest människor (bortsett från den offentliga sektorn). Främst odlas vete och sockerbetor, dock är sockerbetsodlingen på nedgång sedan Danisco lade ner sockerbruket på ön. Dessutom finns det en vingård på södra delen av ön, och det pågår även försök med framställning av rom från sockerbetor. Det finns även en lång tradition av fåravel och boskapsskötsel på ön.
Turismen är idag Gotlands kanske viktigaste näring, och därtill en näring som oavbrutet växer sedan mer än 100 år tillbaka. Antal besökare ökar hela tiden, och med dem får allt fler personer möjlighet att försörja sig, helt eller delvis. Bland försörjningsområdena kan nämnas transportföretagen, hotell, campingplatser och inte minst den mycket omfattande privatuthyrningen av bostäder. Vidare restauranger, livsmedelsbutiker, museer och andra turistmål, nöjesliv inom alla områden samt mängder av konsthantverkare och konstnärer som säljer större delen av sin produktion under sommarperioden.
Gotlands näringsliv har dominerats/domineras av sten-, cement-, livsmedels- och elektronisk industri. Tidigare var Försvarsmakten vid sidan om Gotlands kommun den största arbetsgivaren på ön på grund av öns läge mitt i Östersjön, nära dåvarande Sovjetunionen, men försvarsmakten avvecklade sina resterande verksamheter på ön helt 2005. Elektronikindustrin försvann till större delen när storarbetsgivaren Ericsson/Flextronics lade ner sin fabrik i Visby i början av 2000-talet. I stället har på 2000-talet tjänsteföretag vuxit kraftigt, bland dem Payex och Svenska Spel.
De flesta företag på ön är idag små. Bara 20 av öns samlade företag hade år 2009/10 fler än 100 fast anställda. Den i särklass största arbetsgivaren är Gotlands kommun, med 6 340 anställda (inklusive drygt 500 med visstidsanställning). I storleksordning därefter kommer ett antal företag med cirka 400 anställda: Rederi AB Gotland, Payex, Svenska Spel och Cementa. [14]
Gotland har varit bebott sedan mycket lång tid. Landskapet har 42 000 kända fornlämningar.
Redan under stenåldern var Gotland befolkat av säljägare och fiskare. En sådan boplats har varit grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, en annan Ajvideboplatsen på Ekstakusten innanför Karlsöarna.
Ön har talrika lämningar från brons- och järnålder liksom från folkvandringstid. Stora gravfält finns exempelvis vid Trullhalsar och Gålrum. Talrika bronsåldersrösen, på gotländska kallade rojr (= rör) finns runt om på Gotland; det största är Uggarderojr i Rone. Även skeppssättningar från bronsåldern är vanliga.
Öns position mitt i Östersjön gjorde att gotlänningarna tidigt blev en sjöfararnation. Redan från tidig järnålder finns talrika fynd som visar på kontakter med fjärran länder.
Från 700-talet finns på Gotland ett stort antal unika bildstenar, som ofta visar seglande båtar med svärds- och sköldförsedda besättningar. På dessa framträder vikingens vardagsvärld i en bildrikedom som fått forskningen att kalla dem "forntida seriemagasin". [7]
Under vikingatiden blev Gotland ett av norra Europas rikaste områden. Gotländska handelsbönder (farmän) bedrev omfattande och långväga handel mellan Väst- och Östeuropa. Gotländska bönder hade ett eget handelsfaktori i Novgorod, kallat Gutagård. Bland annat hade gotlänningarna i praktiken monopol på handeln med gråverk (ekorrens vinterpäls), som var mycket eftertraktad av kungahusen i hela Europa, och flera andra varor från österled. Om handelsböndernas ofantliga rikedom vittnar det stora antal guld- och silverskatter som fortfarande grävs fram ur den gotländska jorden - fler än i något annat svenskt landskap. Spillingsskatten, hittad 1999, innehöll 14 000 mynt. Den vägde totalt 67 kilo och är världens största vikingatida silverskatt.Ytterligare ett tecken på gotlänningarnas rikedom är de 95 stenkyrkor (med prästgårdar och ofta kastaler) som gotlänningarna uppförde och gradvis utvidgade från 1100-talet och 200 år framåt. 92 av kyrkorna är fortfarande i bruk.
Under 1100-talet började gotlänningarna formalisera sina förbindelser med omvärlden, såväl inom handeln (flera handelstraktat ingicks med bl.a. tyska Lübeck[8]) som med den framväxande kyrkliga organisationen där man kom att ingå i Linköpings stift ca AD 1130.[9] Vid denna tid började man även ge ut egna mynt, med förebilder från tyska och frisiska samtida myntningar [10]
I mitten av 1100-talet började Visby växa fram som stad och handelsplats. Det tidigaste skriftliga omnämnandet av staden är dock först från ca 1225, i Henrik av Lettlands krönika [11]där ”Wysbu” omnämns som hamn för tyska pilgrimer. Staden var från början rent gutnisk men blev med tiden samlingsorten för "många folkslag", som företalet till Visby stadslag säger. Talrikast var tyskarna, och Visby blev medlem av Hansan. Under lång tid var Visby i handelspolitiskt avseende ledande för en stor del av norra Europa. Visby blev med tiden en farlig konkurrent för landsbygdens storhandel. Splittringen föranleddes också möjligen av Visbys stora andel tyskar, vilkas lojalitet, helt naturligt, låg hos sina tyska bröder snarare än hos den gutniska befolkningen. Visby ringmur, som började byggas cirka 1250, var framför allt ett skydd mot landsbygden. Konflikten mellan stad och land ledde 1288 till inbördeskrig.
I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet försökte den svenska centralmakten ansluta Gotland till Svea rike. 1285 mötte Magnus Ladulås representanter för tjugotre hansastäder på Kalmar slott. En överenskommelse slöts om att Gotland skulle tillhöra Sverige. I praktiken var centralmaktens inflytande inte självklart. 1313 företog kung Birger Magnusson ett krigståg till Gotland för att tvinga allmogen att betala högre skatter. En gotländsk bondehär slog kungen i slaget vid Röcklinge backe i Lärbro socken.
Under 1300-talet började högkonjunkturen för Gotlands och Visbys handel att vika. Lübeck blev en allt viktigare handelshamn, och gotlänningarnas handelsmonopol i österled bröts. Cirka 1350 drabbade digerdöden ön. 1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på öns västkust, och krossade slutligen den dåligt utrustade bondhären vid ett oerhört blodigt slag utanför Visbys murar. Staden ska då ha öppnat sina portar och blivit hårt brandskattad, men de historiska fakta är osäkra. Klart är dock att kombinationen av digerdöd och krig minskade Gotlands befolkning mycket kraftigt. En lång nedgångstid för ön började. I slutet av 1300-talet blev Gotand tillhåll för sjörövare, de så kallade vitaliebröderna. Ön blev under lång tid en spelboll i den nordiska politiken. I olika omgångar erövrades Visby av den Tyska orden, av drottning Margaretas unionstrupper, av Erik av Pommern, av Kristofer av Bayern och av Karl Knutsson. 1525 ska lübeckarna ha bränt en stor del av Visby.
Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland åter svenskt. Wisborgs slott i Visby, som tidvis varit en utgångspunkt för sjöröveriet som bedrevs från ön, sprängdes och revs av danskarna när de för andra och sista gången avträdde ön till svenskarna 1679. Ön förde en tynande tillvaro även efter försvenskningen. Det svårt härjade Visby började återuppbyggas i slutet av 1600-talet, men dess roll som internationell storhamn var över sedan länge. Övriga delar av ön präglades av isolering och fattigdom. Under 1800-talet började jordbruket utvecklas. Öns vidsträckta myrar dikades ut. Mot slutet av århundradet påbörjades en viss industrialisering i Visby och järnväg drogs över ön. 1900-talet präglades först av den ökande industrialiseringen, men så småningom av den allt mer dominerande turismnäringen. Gotland började bli populär som turistort bland det sena 1800-talets societet genom prinsessan Eugénie som bodde i Västerhejde på västra ön sedan 1860-talet. Stora sommarvillor uppfördes på 1910-talet i badorten Ljugarn, och 1955 grundades Vitvärs semesterby som den första i sitt slag på ön.
Naturen på Gotland skiljer sig avsevärt från övriga Sverige. Det beror dels på öns isolerade läge och en senare rationalisering av jord- och skogsbruket än i övriga landet. Den viktigaste faktorn är dock den karga kalkstensberggrunden, som skapat förutsättningar för en mycket speciell artflora. Gotlandssnok, brun ögontröst och gotlandssippa är exempel på arter som endast finns på Gotland.[12]
Gotlands historia går cirka 400 miljoner år tillbaka i tiden, till den period som kallas silur. Vid denna tid låg Sverige nära ekvatorn, och Gotland var en tropisk korallrevmiljö i ett grunt och varmt hav, rikt på många djurarter, till exempel sjöliljor, armfotingar och trilobiter.
Runt reven lagrades under årmiljoner döda organismer och slam, som tillsammans med korallerna byggde upp en berggrund av framför allt kalksten och märgelsten. Den gotländska berggrunden är därför mycket rik på fossil.
Sin nuvarande form fick ön av is och vatten under och efter den senaste istiden. På öns västra sida reser sig på många avsnitt mäktiga klintstup. På några ställen finns dessa under vattnet och bildar så kallade pallkanter, utanför vilka djupet kan vara mycket stort. Den östra sidan är i huvudsak flack, med långgrunda stränder. Den högsta punkten är Lojsta hed mitt på ön, som ligger 83 meter över havet.
Ön har omväxlande alvar och hällmark, lågväxande tallskog och lövängar, odlings- och betesmark. Tidigare var ön starkt präglad av ett flertal mycket vidsträckta myrar. De flesta av dessa dikades ut under 1700- och 1800-talen och togs då i anspråk av jordbruket. Ett antal insjöar (kallade träsk) finns fortfarande kvar, bland annat Tingstäde träsk och Bäste träsk.
Stränderna utgörs av klapperstensfält, strandvallar och raukar, omväxlande med långa, populära sandstränder.
Växtligheten är artrik med bland annat många arter av orkidéer. Det milda klimatet gynnar många ovanliga växter. Öns blommande vägkanter är berömda.[13]
Fågellivet är intensivt. Bland annat finner man Östersjöns enda fågelberg på två öar utanför Gotlands västkust - Lilla Karlsö och Stora Karlsö. Landskapsväxt: Murgröna Landskapsfisk: Piggvar Landskapsfågel:Svartvit halsbandsflugsnappare
Sälkolonier finns norr om Fårö och på Lilla Karlsö. Många vanliga däggdjur, som älg, grävling och vessla, saknas på Gotland. För närvarande finns inte heller någon viltlevande vildsvinsstam på ön. Privatpersoner har inplanterat rådjur, och ön har idag en kraftigt växande stam.
Gutniska är på Gotland det ursprungliga egna språket. Det utgör en separat gren av de nordiska fornspråken jämte den fornvästnordiska (isländska, färöiska, norska) och den fornöstnordiska (svenska och danska) avdelningen. Gutamål är ett gammalt talspråk och dialekt. Gutamålet har sitt ursprung i gutniskan, men det har, bland annat på grund av Gotlands politiska tillhörighet, inte status som språk, utan räknas som en dialekt av svenska (på samma sätt som skånska räknas som en svensk dialekt trots att den härstammar från forndanskan). Dialekten har på senare tid, liksom de övriga i Sverige, påverkats kraftigt av rikssvenskan. Olika områden har emellertid påverkats olika mycket. Det råder således kontinuerliga övergångar mellan öns olika dialekter, från de mest ålderdomliga till de som mest påverkats av svenskan.
/Kom å ta oss!
Finns det inte det lite mer info om gotland, vill veta meeer :D
